Det var 1926 som Runsätra äng avstyckades till tomtmark i samband med försäljningen av Stortorps herrgård med dåvarande ägare advokat Carl Norström. Affären skedde genom en ombudsman vid namn Flink. Tidigare hade marken utnyttjats som beteshage för arrendebonden i Stortorp (därav namnet Runsätra äng, från början Rundsätra äng). Om denna tid vittnar en grind som gick över vägen vid Forsån. Grinden var en tid uppsatt på nuvarande tomt nr 5 och 7 på Runsätravägen. Vid åmynningen låg också en tvättstuga som man idag ännu kan se grundstenar från. Den sista som bodde i den stugan var en vägingenjör vid namn Hjort. Hjort var med och byggde gamla Nynäsvägen som hade sin sträckning väster om nuvarande Perstorpsvägen.
Vid tiden för avstyckningen bedrevs fortfarande jordbruk och gården bestod av 15 hektar åkermark. Djurbesättningen utgjordes av tre hästar, 18 kor, ungdjur, grisar och höns. De först sålda tomterna bebyggdes med både permanent- och sommarbostäder, till en början i ringa utsträckning. Först på 1940-talet blev villabebyggelsen mera omfattande och jordbruket lades ner. År 1953 förvärvade Huddinge kommun resterande mark och osålda tomter, allmänningar, vägar och liknande av advokat Carl Norström. Herrgårdens huvudbyggnad såldes till Föreningen Stockholms Konvalescenthem i Stortorp.
Det första huset som byggdes på Runsätra äng var ett rödmålat sommarhus på Runsätravägen 1. Huset finns kvar idag men är gulmålat. Många av tomterna bebyggdes redan på 1920-talet, antingen som mindre sommarstugor men också som mindre permanentbostäder i klassisk 20-talsstil. En ny byggvåg skedde därefter på 30- och -40-talet och ytterligare en på 60- och 70-talet, då även tomter började att avstyckas. VIss byggnation har även skett på 80-, 90 och 00-talet men i betydligt mindre skala.
De flesta av husen är klassiska trähus med sadeltak, mestadels målade i gult, rött eller vitt. Men här finns även andra hus från olika stilepoker. Kring 2008 gjorde Stockholms stadsmuseum en inventering av området och gav en relativt stor andel av fastigheterna en kulturminnesmärkning, då många fastigheter är relativt orörda från dess byggnadsår. Skälet är att här har människor valt att leva länge. Många av våra äldre är själva födda i området, och inte ovanligt är att deras syskon och släktingar är närmaste grannar.
Som medlem kan du ta del av ett material där varje fastighet finns redovisad med komplett ägarlängd, gamla foton m.m. Se medlemssidan.
Grunden för tomtföreningen Runsätra äng är att vid avstyckningen av tomterna belastades varje fastighet med ett antal servitut som skulle reglera vissa gemensamma intressen, eftersom området inte var stadsplanelagt. Det som från början vilade på säljaren har därefter till viss del övertagits av föreningen, nu Runsätra ängs samfällighetsförening. Men två vilar fortfarande kvar på respektive fastighet, ett som berör avkomsträtt och ett som berör bevarandet av områdets särart.
Servituten skapade viss dramatik under 1970-talet när några började stycka av sina stora tomter och bygga nya hus, något som servituten förbjuder. Även personer som försökt starta näringsverksamhet på sina fastigheter har blivit upplysta om att servituten förbjuder detta. Syftet med ett av servituten var som sagt att bevara områdets särart. Tomterna skulle förbli stora, lummiga trädgårdar som minde om de betesängar som fanns här under godsets tid. Även om servitutens juridiska kraft har visat sig vara begränsad, har servituten ändå haft en viss hämmande effekt på vårt områdes exploatering, där många fastigheter (till skillnad från övriga Stortorp) fortfarande har relativt stora och lummiga trädgårdar.
Grunden för vår nuvarande förening är avstyckningen och försäljningen av totalt sett 48 stycken tomter med benämningen Runsätra äng nr 164 med efterföljande bokstavsbeteckning. Tre år efter att avstyckningen inleddes, 1929, skapades den första intresseföreningen Stortorps tomtägareförening. 1946 övertog Runsätra ängs villaägareförening uppdraget och den 4 februari 1946 antogs stadgarna för den nybildade föreningen, vilka inleddes med:
”Föreningen syftar till att för medlemmarnas bästa handha och förvalta föreningens fasta och lösa egendom, befrämja områdets utveckling och förbättring samt ansvar för underhåll av gemensamma vägar.”
Den 30 juni 1953 överlät advokat Carl Norström sin tomtstyckningsrörelse, inkluderande lös och fast egendom, till Huddinge kommun. Detta omfattade bl.a. tomtmarken där vägarna ligger anlagda och den s.k. allmänningen (badplats m.m.). Dessa fastigheter såldes alltså till Huddinge kommun men förvaltas även fortsättningsvis av samfällighetsföreningen.
Redan på 70-talet började det diskuteras om villaföreningen skulle göras om till en samfällighetsförening. Syftet var att juridiskt binda medlemmarna till vissa skyldigheter, då villaföreningen byggde på medlemmarnas välvilja snarare än bindande kontrakt. Enligt villaföreningens stadgar var det nämligen frivilligt att vara medlem i föreningen. Man ville också få till en lagreglerad hantering av medlemmarnas pengar inklusive möjlighet att få in avgifterna av alla berörda, samt möjlighet att kunna låna i bank (samfällighetsformen innebär en säkerhet för banken). Dessutom skulle medlemskretsens ensamrätt till att bestämma om allmänningen få ett något ökat skydd. Trots den ökande byråkratin (vilket främst drabbade styrelsen) ansåg medlemmarna att detta var rätt väg att gå.
Först 2002 påbörjades arbete med att ombilda villaföreningen till samfällighetsförening. Förseningen berodde bl.a. på Lantmäteriverkets höga arbetsbelastning.
Grundidén med den nya samfälligheten var att:
Att både allmänning (badplats och pir) som väghållning ska ingå
Bibehålla dåvarande standard på allmänning och vägar
Alla skulle dela lika på kostnaderna men att den övervägande delen av
väghållningen skulle belasta de fastigheter som har utfart mot vägnätet inkl.
skaftet väster om Stortorpsvägen. Övriga fastigheter betalar en symbolisk summa
för tillträde till allmänningen.
Obebyggda tomter ges andelstalet 0 så länge de förblir obebyggda.
Den ideella villaföreningen skulle vara kvar för sådant som inte ingick i
samfällighetens uppgifter (historik, gemensamma fester etc.).
2006 års årsmöte den 24 april upplöste villaföreningen efter 60 års verksamhet. Föreningens äldre handlingar överfördes till ny ordförande Clary Färndahl som fick kvittera dessa och i uppgift att förvara dem och därefter överlämna till ny ordförande (efter ny kvittens). Den nya föreningens första styrelse utgjordes av Clary Färndahl (ordförande), Karin Toyler (kassör), Claes Olson (sekreterare) samt ordinarie ledamöterna Patrik Ferdfelt och Robert Wass. Suppleanter var Ann Ewaldsson och Nella Anastasio.
Runsätra ängs samfällighetsförening bildades formellt sett genom förrättning den 24 februari 2006. Se Protokoll från förrättningen 2006-02-23, dnr 2003-03230-421 och stadgarna för samfällighetsföreningen. Förvaltning av samfälligheter finns reglerat i lagen 1973:1150.